En sån där natt

Jag älskar stora sängar. Att få bädda ner sig i ett fluffigt hav av kuddar och täcken är nåt av det bästa som finns.  

I vanliga fall i alla fall. Men inte ikväll. 

Ikväll känns sängen jag ligger i alldeles för stor. Tomrummet bredvid mig är alldeles för... Ja, men typ, stort och tomt? 

Vill ha någon att komma hem till. Någon som väntar på mig, eller någon att själv vänta på. 

För första gången på riktigt länge känner jag av den där saknaden igen. Det var så längesen nu. Trodde att jag skulle slippa skiten. Men ändå, just ikväll är den där ensamheten så enormt påtaglig. 

Den tvingar elakt fram minnen från förr och håller mig vaken. Det enda jag vill är att få sova. Och glömma.