Du pratar med en vägg

Förvarning; det här är min blogg och det är mycket här som jag avreagerar mig. Har du nåt problem med det så kan du sluta läsa. Skit i att klaga. Du pratar med en vägg.

(Ångrar mig antagligen så fort jag publicerat inlägget...)

Ska väl börja med och säga att jag inte orkar bli gullad med. Jag är ingens gullegris. Jag är ingen fucking nallebjörn som klarar av all himla kärlek, inte nu. Inte än.

Orkar inte folk som får för sig att bara för att jag inte har pojkvän längre, så vill jag ha en ny? Direkt? Nej, nej, nej!

Hatar att erkänna att allt suger just nu. Men visst. Jag mår piss nästan hela tiden, trots att jag har vännerna där som stöttar mig. Jag får väl bara ta och inse det.

Men att jag ler, skrattar och faktiskt visar mig riktigt glad utåt betyder inte att jag vill ha en fucking ny kille. Jag måste få bearbeta allt som händer.

Vill inte ha med någon kärlek och göra. Jag vill bara ha lugn och ro.